0708 85 05 28 maria (at) beep.se

Vi skriver, redigerar och översätter texter på svenska och engelska, som den här…

Frilansjournalist – artikel för Poppius Journalistskola. Uppgiften i yrkesutbildningen i Journalistik gick ut på att ge sig iväg till en förutbestämd plats i Stockholm och där hitta ett intressant ämne att skriva en artikel om. Min plats var Klara kyrka och jag valde att skriva om det sociala arbete som Föreningen S:ta Clara kyrka bedriver i Stockholms city.

Artikeltext:

Kyrkkaffet har flyttat ut på plattan

Varje vardag strax efter lunch rullar Klara kyrkas kaffevagn in på Plattan. Här erbjuds fika och gemenskap utan moraliska pekpinnar. Missbrukare, prostituerade, vilsna ungdomar och romska tiggare. Alla är välkomna.
– När man hela tiden omges av olyckliga människor ser man bara mörkret. Man har tränats i att inte tro, säger Tobbe, en av volontörerna i Klara kyrka.

När kaffevagnen anländer till Plattan kommer två romska kvinnor, tre ungdomar med nerhasade jeans och en äldre man i en grön, luggsliten jacka genast fram. En solidarisk kö bildas och Tobbe hälsar på dem alla med ett glatt ”Halleluja!” medan han delar ut pappmuggar.

Att både unga tonåringar och knarklangare vistas på Plattan tycker inte Tobbe är en bra kombination. Han vet själv hur svårt det är att stå på sig i den åldern. Det påminner honom om hur hans eget ungdomsmisstag ledde till tio volter på kåken.

– Jag började knarka när jag var femton. Det är så lätt att falla för grupptrycket när man är ung. Tjugofem år senare var jag olycklig och sjuk, vägde bara 46 kg, säger Tobbe.

Han hade dömts till tre år för narkotikabrott och det här var tionde resan bakom galler. Samma dag som han påbörjade sitt straff fick han syn på fängelseprästen men vågade inte se honom i ögonen. De hade träffats förut och Tobbe skämdes för sitt dåliga samvete och alla misslyckade försök att ge upp knarket.

När celldörren låstes samma kväll kände Tobbe att han inte orkade längre. Han föll ner på knä på golvet, knäppte händerna och frågade högt, rakt ut i luften: ”Jesus, finns du? Hjälp mig!”

Volontärer stöttar varandra

Tobbes liv har förändrats sedan han mötte Jesus i en fängelsecell. Idag är han lyckligt gift.

Tobbes liv har förändrats sedan han mötte Jesus i en fängelsecell. Idag är han lyckligt gift. Foto: Maria Lindberg Howard

I Klara kyrka har klockorna precis slagit tolv och framme vid altaret börjar dagens lunchkonsert. Ett fåtal besökare har spritt ut sig i bänkarna. Till vänster innanför kyrkporten sitter Tobbe bakom en disk, han svarar på frågor och visar besökarna tillrätta. Sedan sju år är han volontär i kyrkan.

Det har gått 15 år sedan Tobbe mötte Jesus i en cell på Luleå-anstalten. Efter muck från fängelset slog vännerna vad om en 75:a mot att han skulle få återfall. Men Tobbe började i bibelskola hemma i Boden och för tio år sedan kom han till Stockholm. Det var precis hit han ville komma, hit till Klara kyrka.

Nu vill Tobbe hjälpa andra att hitta en väg ut ur mörkret genom att fokusera på utmaningarna och börja se möjligheterna. För honom har livet helt och hållet förändrats, han har skaffat lägenhet, funnit kärleken och visar bilder från sitt bröllop.

Inne på Café S:ta Clara i kyrkan avslutar David och Sofia sin lunch. De studerar Bibeltjänst på Mariannelund Folkhögskola i Småland som drivs av Pingstförsamlingen. Med Jesus som förebild undersöker eleverna vad ledarskap är i Bibeln och evangeliets relevans i nutid. Den här veckan praktiserar de som volontärer i Klara kyrka.

– Utbildningen handlar om mission och ledarskap, hur vi kan bemöta människor genom vår tro. Men man kan inte se folk bara som frälsningsobjekt, säger David.

Sofia valde Klara kyrka för församlingens djupa engagemang för hemlösa. Framöver hoppas hon få  en församlingstjänst så att hon kan hjälpa människor. Den här morgonen har hon delat ut bröd som kyrkan har samlat in från kaféer och restauranger runtom i stan.

– Kön var lång och man såg att de var hungriga. Det är bra att hemlösa kan få mat och ges en chans att möta Jesus så att de kan få sina liv förvandlade, säger Sofia.

Stark vänskap på Plattan

Pekka har bott på gatan i 26 år. När Allsvenskan drar igång målar han om naglarna i Bajens färger.

Pekka har bott på gatan i 26 år. När Allsvenskan drar igång målar han naglarna i Bajens färger. Foto: Maria Lindberg Howard

Kaffevagnen är packad med termosar med kaffe, kanelbullar och gratisbibla. Det är dags att ge sig av till Plattan. Tobbe tar täten genom Klara kyrkogård, via Brunkebergsgatan och Drottninggatan bort mot Sergels torg. Redan utanför kyrkogrindarna möts volontärerna av människor som hejar och man gör sällskap ner till Plattan.

Sofia och David hjälps åt med pumptermosarna. En man i solglasögon kommer fram och sätter ner en väska på Plattans välbekanta svart-vita mönster, öppnar den och tar fram en trumpet. Snart hörs tonerna av ”Härlig är jorden”.

Pekka ansluter till gruppen. Han är alkoholist och har bott på gatan i 26 år. Innan dess hade han familj och jobb som lastbilschaufför. Han vill inte att någon tycker synd om honom, utan vill bli respekterad.

– Det här är jag och min bästa kompis Matte, säger Pekka och vecklar upp en ihoprullad Aftonbladet. Artikeln handlar om fotojournalisten Magnus Wennman som vunnit första pris i kategorin multimedia för ”En liten film om vänskap” i fototävlingen Årets bild 2015. Kortfilmen om Pekka och Matte har tagit flera år att göra.

Pekka tänder en cigg och tittar på sina naglar som är målade i glittrigt blått nagellack. Bajen har tagit steget upp i Allsvenskan och Pekka är övertygad.

– När fotbollssäsongen kommer igång målar jag om naglarna i grönt och vitt. Bajen vinner, de är så taggade!

Föreningen S:ta Clara kyrka
Tillhör Svenska kyrkan men är sedan 2009 en självständig gudstjänstfirande gemenskap. Föreningen hyr kyrkobyggnaden av Domkyrkoförsamlingen mot att man ansvarar för det diakonala arbetet i city. Föreningen arbetar med uppsökande verksamhet på Plattan och Malmskillnadsgatan samt i fängelser. Verksamheten drivs med hjälp av kollekt, frivilliga gåvor och ideellt arbete av ca 100-200 volontärer

Text och foto: Maria Lindberg Howard

KOMMENTAR: På begäran från medverkande personer i artikeln har efternamnen utelämnats.